Presenteras av Coolbet - odds från SHL till Hockeytvåan
Det börjar redan se bättre ut för Vimmerby sedan Peter Nordström skiftats mot Phil Horsky på tränarbänken, men ett grundspel byggs inte på en vecka och det kan vara just den uppförsbacken som i slutändan kostar laget spel i Allettan.
Det blev snabbt kris i Vimmerby när säsongen startade och spelarna åkte runt som ett gäng yra hönor på isen. Utan den struktur som krävs i ett stabilt och vinnande hockeylag. En struktur som finns i det Troja/Ljungby som på måndagskvällen hämtade tre poäng med sig hem via en 3-1-seger i Vimmerbys ishall.
Vimmerby har kommit en bit på vägen sedan Phil Horsky gjorde comeback i klubben för en vecka sedan, men det tar tid att hitta helt rätt. Trots bitvis resolut och bra backspel, hamnade hemmalaget lite för mycket på mellanhand i egen zon. Som vid 0-1-målet, då en krympande allt mer desorienterad box i den egna zonen inte lyckades få kontroll på spelet. Samtliga gubbar på banan kuggar helt enkelt inte i per automatik än. Vimmerby söker.
Troja å sin sida hamnar sällan i den typen av bryderier och gör för det allra mesta helt rätt saker med pucken. Tryggt och stabilt.
Det är samma sak i offensiven för Vimmerby där många väldigt skickliga spelare har kreativiteten att skapa framåt, men där lagspelet inte finns per automatik. Uppspelen sker inte med den precision eller tålmodighet som faktiskt behövs. Troja ska ha cred för sitt sätt att få stopp på spelet i mittzon, men för Vimmerbys del blev det lite väl mycket transport och enmansattacker utan tanke.
Till skillnad då mot Troja/Ljungby vars 0-2-mål var ett skolboksexempel på tålamod. Gästerna startade om flera gånger i egen zon, vände hem och analyserade läget innan det small. Snabbt rakt igenom mittzon fram till en Oscar Öhman som kunde hamra pucken i mål.
Det var efter en stark start av hemmalaget där farten och intensiteten fanns, men skärpan saknades inte särskilt konstigt att Troja/Ljungby ju längre tiden gick började ta tag i taktpinnen. Det är noggrannheten och tryggheten som skiljer. Troja försvarade sig lugnt och metodiskt när hemmalaget rusade i början för att sedan ta tillvara på chanserna när de uppenbarade sig.
Det är det som skiljer ett bra lag med en stabil grund att stå på och ett bra lag som fortfarande söker efter fotfästet.
Vimmerby gör mycket bra och har sevärda, spetsiga offensiva vapen, det är inget snack om det. Men kan inte bara leva på att Jakob Karlsson eller Romans Semjonovs får feeling, borrar ner huvudet och bara kör eller att Tomas Rydén matchade Wictor Ragnewalls målvaktsspel. Det måste till en dimension till. En sådan som Troja/Ljungby har.
I grund och botten behöver nog inte Vimmerby-fansen vara så oroliga. Phil Horsky kommer att styra upp det här. Tids nog kommer han få de kompetenta delarna att bli en enhet som är jobbig att möta för alla motståndare. Om det går snabbt nog för att rädda en plats i Allettan är dock mer tveksamt. Söderserien är tuff och laget har redan hamnat i en brant uppförsbacke. Kanske får man ställa in sig på att ta bakvägen istället.
I ett playoff har man dock precis alla verktyg för att bli en stark utmanare.
Som så ofta i ishockey blev Troja lite väl avvaktande och försiktiga när hemmalaget började chansa och trycka på i sista perioden. Det släppte in Vimmerby i en match som gästerna egentligen hade kontroll över. Kanske var det vetskapen om att man brukar ha infernaliskt svårt att slå just Vimmerby som spökade.
Men sett till helheten har Ljungby-gänget som sagt den där grunden som Vimmerby saknar och i deras lag finns dessutom en offensiv edge som vi inte har fått se än. När de får ut den potentialen ovanpå det trygga grundspelet. Då börjar det dofta kvalserien.
Fler artiklar om Hockeyettan hittar ni här
