EK: SSK blåste DIF på serieledningen

Dick Axelsson var tillbaka i Djurgården och spelade för första gången sedan den 15 januari. Förväntningarna på Hovet steg och kanske även pulsen. Men i spelet gick det rätt trögt ihop med Marcus Krüger och Linus Klasen. I alla fall inledningsvis.

Inte undra på. Det tar en del tid att hitta in i matchtempo och så vidare. Sedan är så klart frågan om Axelsson och Klasen verkligen ska spela tillsammans. Det blixtrar inte alla gånger om spelet om man säger så.

Men Robert Kimby och Djurgårdens tränarstab tvekar inte när det gäller justeringar i kedjorna.

Daniel Brodin fick exempelvis finna sig i att se matchen mot SSK i publikhavet bland de 8 094 åskådarna. Och det var ingen skada som gjorde att det blev så.

Och Brodin precis som alla andra fick se ännu en stormatch av Djurgårdens gallerprydde 17-årige Anton Frondell. Stortalangen från Foc Farsta svängde in med ett nytt vackert mål. Hans tionde för Djurgården i Hockeyallsvenskan den här säsongen.

Frondell har öst in 16 poäng de senaste åtta matcherna och verkar nästan ostoppbar. Det mesta går hans väg.

Eller rättare sagt. Han ser till så att allting flyter på. Måljublet när han prickade in 1–1 i andra perioden var ett test för trumhinnorna.

Djurgårdspubliken verkligen älskar Frondell och det han gör på Hovets is. När han i den första perioden oerhört tekniskt elegant vände bort SSK-backen Albert Wikman med en backhand precis framför den väldiga Djurgårdskurvan, då tjöt supportrarna av lycka.

Farten som Frondell och Eklund har i sitt spel är förtrollande och effektivt. Det leder till målchanser och publiken bara njuter.

Södertälje gjorde en väldigt bra förstaperiod. Fysiskt tunga – trots att Hank the tank saknades. Just fysiken gjorde att Södertälje hade greppet om matchen och 2–2 efter två perioder kändes ytterst rimligt sett till spel och chanser. Och tacklingar.

I den tredje perioden vred Djurgårdens sedan ett par veckor tillbaka ledande kedja med Eklund, Weigel och Frondell upp farten till ytterligare en nivå, väldigt nära överljudsfart, och då kom utdelningen för svindlande snabbe Victor Eklund. Han sköt och han bankade in en retur från SSK-målvakten Oliver Håkanson till 3–2.

Sedan fick Linus Klasen ett friläge. Det brände han. Men då såg Klasen till att Dick Axelsson fick chansen att skjuta istället.

Och slagskotten har varit Dick Axelssons främsta vapen den här säsongen och han dunkade in 4–2 så att Hovet hickade till.

Därför var det oerhört starkt av Södertälje att resa sig. Reducering till 4–3 i powerplay och med lite mer än fem minuter kvar glömde Djurgårdens försvar bort Sebastian Dyk framför Hugo Hävelid. Och så var det 4–4.

Skönt för Dyk som nog borde ha gjort 2–0 i ett powerplay tidigare i matchen då han hade tom kasse utan att få träff på pucken.

Djurgården var en aning försvagat av att de kanadensiska toppbackarna Colby Sissons (skadad, men inte allvarligt) och Jonny Tychonick (avstängd) inte kunde vara med. Men det tar inte ifrån SSK någonting. Laget presterade på en nivå högre än hemma i förlusten mot AIK i söndags. Skärpan var betydligt bättre.

Och ett viktigt statement för Magnus Bogren & Co inför slutspelet. Att kunna störa Djurgården på bortais. Inte bara det. Att dessutom vända ett 4–2-underläge i tredje perioden till en 5–4-seger på straffar är ett fint avstamp för en rolig slutspelsvår. Nolans Stevens skicklighet på straffar och Oliver Håkanson vassa målvaktsspel avgjorde.

Djurgården hade trepoängaren i sin hand. Tappade bort den och därmed chansen att kliva upp i serieledning. Men poängen gör att det är 104–104 med BIK Karlskoga i tabelltoppen.

Fem matcher kvar. Vilket race!