Stockholm har inget SHL-lag. Djurgården sladdar omkring i näst högsta ligan för tredje säsongen i rad. Men det där med slirandet är det lite si och så med under Robert Kimbys ledning.
Det är inte så mycket sladdande den här säsongen. Inte lika mycket kladdande. Det är mer beslutsamt. Och SHL är ett realistiskt mål.
För vilket annat lag ska spöa Djurgården över sju matcher i det allsvenska slutspelet? Det är svårt att se det även om det finns några starka utmanare.
Djurgården bygger ett spel med det lag Niklas Wikegård har satt sin prägel på sedan han tog över i våras.
Det är ett mer robust back- och försvarsspel. Det är allt svårare att hantera Djurgården som också innehåller en dryg handfull äldre spelare som kommer att spela en betydande och kanske avgörande roll i slutspelet i vår.
Och så finns det som det för det mesta gör i Djurgården – ett antal oslipade diamanter. Den här säsongen heter de Victor Eklund och Anton Frondell. Linus Eriksson hade också kunnat vara här som den stortalang han är, men som ni vet blev det pang bom Timrå för den 18-årige urdjurgårdaren.
Men 17-årige Anton Frondell är kvar. Och herre jisses vad bra han var mot Björklöven. Om det är någon gång man som ung hockeyspelare på väg uppåt i karriären med raketfart så är det mot Björklöven – på Hovet.
För till Stockholm hittar NHL-scouterna fortfarande. Trots att Djurgården spelar i Hockeyallsvenskan.
Men med stortalanger som Victor Eklund och Anton Frondell finns det all anledning att se killarna spela.
Jag tyckte att de var väldigt bra mot Björklöven i fredags då det blev 4–1-seger, men utan att de var inblandade i målen.
Men Eklund och Frondell trivs tillsammans och med dem har också Fredric Weigel äntligen hittat glädjen och kreativiteten i sin hockey i Djurgården.
– För mig spelar det ingen roll om du är 17, 35 eller 41 år. Vi tittar väldigt mycket på vilket jobb man gör utan pucken och de är väldigt intensiva i sitt spel. De är med och bidrar till att ha aggressiviteten. Alla spelare i vårt lag, gör man de sakerna hela tiden så kommer man alltid att bidra till att laget vinner. Därför förväntar jag mig samma sak av dem som jag förväntar mig av den äldsta. Det tycker jag att de gör, så bra, sa Kimby om Frondell-kedjans insats i fredags.
På Hovet gjorde Anton Frondell 1–0. Han gjorde 2–1. Och i powerplay var han med både i förspelet till Arvid Costmars 3–1 och Victor Eklunds 4–1.
Frondell var även nära ett hattrick.
Och på läktarna satt representanter för NHL-klubbarna Boston, Colorado, Dallas, Detroit, Florida, Montreal, Nashville, New York Rangers, Seattle, Toronto, Utah, Vegas och Washington.
Jag fick hjälp av en NHL-scout för att identifiera några ur skogen av NHL-snubbar.
Victor Eklund presenterade sig redan i höstas mot Björklöven med ett spektakulärt hattrick.
Anton Frondell är också en oerhört stort talang och tillsammans är de här Djurgårdskillarna anses av många vara bäst i Europa i sin ålder och de ska draftas av NHL-lag i sommar.
Tänk då att få se dem spela i samma lag. I samma kedja. Och på det sätt de spelade mot Björklöven.
Djurgården slussar fram talanger av stora mått och om det finns någon logik i en ganska slumpartad sport som hockey tar den här Stockholmsklubben klivet tillbaka till SHL om några månader.
Om Djurgården inte gör det kommer eventuellt Victor Eklund att spela i SHL precis som Linus Eriksson. Och som Carl Lindbom, Jonathan Lekkerimäki, Liam Öhgren och Noah Östlund har gjort på vägen framåt och uppåt i sina gryende karriärer. Djurgården kan tacka många Stockholmsklubbar för hjälpen med att få fram spelare som sedan förädlas på Hovet.
Men hockeyns näringskedja är inte hälsosam för de flesta lag och ligor utanför NHL och Nordamerika.
Djurgården och Björklöven stretar på för att ta sig upp till SHL och de två senaste matcherna lagen emellan tyder på att Djurgården har kommit ett steg längre med 4–1 i Umeå och 5–2 på Hovet.
