Hockeyallsvenskan svämmar snart över av starka karaktörer. Djurgården har flera av dem.
Patrick Thoresen, 40, är den senaste i raden – och den äldsta.
I november fyller den väldigt erfarna norske landslagsforwarden 41 år och är den äldste spelaren i Hockeyallsvenskan.
Tre av de fyra äldsta
Djurgården har nu tre av de fyra ”gamlingarna” i serien med Thoresen, Linus Klasen, 38, och Dick Axelsson, 37. Östersund, som har värvat Linus Videll, 39, från Södertälje, har den näst äldste spelaren i ligan.
Men Djurgården har inte den högsta medelåldern. För samtidigt drar stortalanger som Victor Eklund, 17, och Linus Eriksson, 18, ner snittet så att det hamnar på lite drygt 26 år. SSK, som alltså har tagit farväl av Videll, har det högsta snittet på över 27,5 år. Södertälje har elva spelare som är 30 år eller äldre mot Djurgården som har åtta spelare.
Den negativa delen
Det enda negativa med lite högre ålder i hockeysammanhang är skadehistoriken. En skada kan leda till en annan och har man kommit upp i åldern efter att ha spelat väldigt många matcher är det ofrånkomligt att man har dragit på sig en och annan dålig ljumske, axel, rygg eller handled.
Men med ålder kommer också erfarenhet, skicklighet, ledaregenskaper och annat som är enormt värdefullt när en lång säsong kommer till sitt avgörande i mars och april.
Niklas Wikegård, Djurgårdens nya sportchef som själv har passerat den aktningsvärda åldern 60 bast, har så klart vägt för- och nackdelar när han byggt det lag som ska stå som starkast våren 2025.
Skadeförföljt
Djurgården har haft en hel del skadebekymmer genom åren, både i SHL och på senare år i Hockeyallsvenskan. Men det är skillnad på förslitningsskador och frakturer. Vissa motgångar går att förebygga. Andra är mer otursrelaterade och inte jättemycket att göra något åt.
Med det sagt. Djurgården har på papperet ett lag som absolut ska vara med och slåss om SHL-platsen.
Att jag tar upp åldern och placerar ett frågetecken efter ordet har att göra med en ökad risk för skadeelände.
Motivation kan slå ålder
Men Thoresens motivation att vilja hjälpa Djurgården till SHL är väldigt hög. Så hög att han bryter upp från Norge för en tredje sväng till Stockholm.
Storhamar som han nu lämnar konstaterar på sin hemsida idag:
”Vi vet att Patrick älskar Storhamar, men att han också är väldigt glad i Djurgården var han fick sitt stora genombrott på hög nivå. Vi tackar för den fantastiska insatsen han har levererat hos oss önskar lycka till med denna uppgiften som vi vet han brinner för!”.
Linus Klasen pratar om ”tredje gången gillt” efter två finalförluster mot Modo och Brynäs.
Axelsson känner sig som 22
Dick Axelsson känner sig ”som 22” efter att ha lagt ner enormt mycket fysisk träning för att precis som Thoresen göra en comeback i Djurgården.
Bejublad eller ej återstår att se. Men medan jag slog mig ner och pratade med Axelsson, Klasen och Krüger i sommarvärmen på Lidingö mellan alla fystester var det som att man kunde vidröra deras längtan efter att få spela hockey och få Hovet att jubla.
Och få kritikerna och tvivlarna att tystna.
Blir det för många kockar med alla erfarna profiler i ett och samma lag kan man undra?
DIF lär bli en publiksuccé
Det är här nya tränaren Robert Kimby kommer in för att få ihop alla bitar.
Hitta kedjekombinationer som fungerar och både powerplay och boxplay som levererar.
Det borde inte vara omöjligt med tanke på vilka spelare han nu har att jobba med.
Mycket talar för att Djurgårdens supportrar har oändligt många snackisar före, under och mellan matcherna. Och med tanke på hur mycket känslor klubben river upp hos motståndarnas supportrar borde det bli en given publiksuccé i höst, vinter och vår med Djurgården på isen.
Oavsett om man spelar på Hovet, Scaniarinken, i Östersund eller i mörkaste Småland.
