Det var inte det att Djurgården inte försökte. För topplaget Djurgården skapade mängder av chanser mot mittengänget AIK.
Men AIK-målvakten Victor Brattström stängde igen i första perioden.
Och som vanligt kan man konstatera att det här med tabellplacering har väldigt liten betydelse när det handlar om Stockholmsderbyn. Då nollställs den delen.
Tyler Kelleher försökte. Arvid Costmar också. Men Victor Brattström var fenomenal i kassen.
Ofattbart bra. Så lugn, så följsam och ständigt med en tanke snabbare än alla djurgårdares.
Det var som om Roger Melin själv hade ställt sig i kassen. Med pondus och storlek.
Samtidigt var AIK:s powerplay effektivt. På första bästa small det bara bakom Djurgårdsmålvakten Hugo Hävelid. Daniel Muzito-Bagenda pricksköt 1–0. Och det räckte långt skulle det visa sig.
I den andra perioden brottade Djurgården ner AIK, som i många långa minuter låg på alla fyra med näsan tryckt mot mattan.
Men Victor Brattström stod upp och stod emot.
Han tog hjälp av ribban när Arvid Costmar sköt på fin passning från debuterande Mattias Hävelid, som fick chansen direkt i powerplay då August Berg inte kunde spela.
Djurgårdsforwarden Hampus Larsson blev snyggt frispelad av Albin Grewe, men Brattström räddade Larssons skott med stöten.
Tyler Kelleher fick ett mål bortdömt på något märkligt sätt, men den kvicke amerikanske högerskytten fick en ny chans att kvittera när han fick lägga ett straffslag sedan Arvid Costmar rivits ned av AIK-kaptenen Filip Windlert.
Brattström räddade igen. 36 av 37 skott.
Efter två perioder hade AIK 9–0 i blockade skott. Nio olika spelare hade ställt sig i vägen för pucken. Det säger en hel del om AIK:s inställning till den här matchen. Det blev 16–0 till slut i täckta skott. Förbluffande.
En derbyseger mot Djurgården väger upp en del för den trista första halva av säsongen som Gnaget har haft.
Med Roger Melin i båset är det roligare, mer avslappnat samtidigt som det är mer koncentrerat och aggressivt.
Med Scott Pooley och Daniel Ljungman tillbaka från skador kan AIK bli en obehaglig motståndare i det allsvenska slutspelet. AIK sitter ihop bättre.
Djurgården?
Det var för trubbigt. Och när tredje perioden började var det ett sömnigt byte som kostade 0–2 och därför också matchen.
Dick Axelsson hade ett jobbigt derby, men när han fick lira ihop med Linus Klasen i tredje perioden fick Djurgården åtminstone hål på AIK:s nolla. Axelssons passning och Klasens reducering till 2–1 höll superklass.
Men i ett derby är det för lite. Djurgården hade behövt jobba hårdare om man bryter ner matchen i molekyler. Och vara kyligare och effektivare.
I det stora hela betyder förlusten inte jättemycket för Djurgården. Man har sitt eget öde i sina händer när det kommer till seriesegern. Men visst är det en stor prestigeförlust att förlora ett hemmaderby mot AIK.
Och AIK har släpat tillbaka derbyspöket in i sammanhanget inför det fjärde och sista derbyt som spelas i februari med AIK som hemmalag. För nu har AIK vunnit fem av de sex senaste matcherna mot Djurgården. Ett psykologiskt övertag.
Och Djurgården, som släppte iväg centern Linus Eriksson, 18, till Timrå kan behöva använda de fyra sista veckorna fram till deadline för övergångar att leta efter en center. Ytterligare en kreativ center skulle inte skada Niklas Wikegårds lagbygge.
Den center som Linus Eriksson inte blev, helt enkelt.
