När Sverige går in i en ny olympisk cykel med OS i Beijing (februari 2022) som slutpunkt, så gör man det efter fyra magra år. De senaste årens resultat har varit följande:
* Femma i VM på hemmaplan i Malmö 2015 efter bland annat strafförlust mot Japan
* Femma i VM 2016
* Sexa i VM 2017
* Sjua i OS i Pyeongchang 2018
Sverige har totalt under de senaste åtta VM- och OS-turneringarna endast spelat om medalj en gång. Det var i bronsmatchen på OS 2014, vilken man förlorade.
Jämför man detta med de åtta turneringarna som spelades mellan 2002 och 2010 så är det en enorm skillnad. På de åtta turneringarna spelade man om medaljerna vid sju tillfällen. Dessutom tog man fyra medaljer i form av tre brons och ett silver.
Man är inte längre en stormakt på damsida. Detta trots att man har världens bäst organiserade liga med stort mediapåslag, många direktsända TV-matcher, höga publiksiffror och de högsta spelarbudgetarna på klubblagsnivå.
Att ta steget tillbaka som stormakt hänger just nu på Damkronornas resultat i VM. Plattformen som SVT ger måste nu användas för att visa bättre resultat än femte, sjätte och sjunde platser, annars blir det återigen mycket ord och lite verkstad.
Så vad kan vi förvänta oss?
Jag tänkte ge er läsare lite insida på de olika lagen och på vad vi kan förvänta oss.
Den nuvarande spelformen i VM innebär att de högst rankade lagen på IIHF:s världsranking bildar grupp A och är garanterade en plats i kvartsfinal samt spel i nästa A-VM. De andra fem lagen bildar grupp B där lag fyra och fem i gruppen bägge blir nedflyttade till VM:s B-grupp, den verkliga mardrömmen.
Vinnaren, tvåan och trean i grupp B får det angenäma nöjet att ställas mot troliga ettan, tvåan och trean i grupp A, d.v.s. USA, Kanada och Finland.
Efter de senaste årens resultat och med tanke på att man har åtta VM-debutanter i laget talar vi om bragd ifall Sverige lyckas nå medalj eller enbart spela om medaljer.
Men det kan gå och mina tankar om hur får ni i nästa blogginlägg.
Må väl mina vänner.
* Femma i VM på hemmaplan i Malmö 2015 efter bland annat strafförlust mot Japan
* Femma i VM 2016
* Sexa i VM 2017
* Sjua i OS i Pyeongchang 2018
Sverige har totalt under de senaste åtta VM- och OS-turneringarna endast spelat om medalj en gång. Det var i bronsmatchen på OS 2014, vilken man förlorade.
Jämför man detta med de åtta turneringarna som spelades mellan 2002 och 2010 så är det en enorm skillnad. På de åtta turneringarna spelade man om medaljerna vid sju tillfällen. Dessutom tog man fyra medaljer i form av tre brons och ett silver.
Man är inte längre en stormakt på damsida. Detta trots att man har världens bäst organiserade liga med stort mediapåslag, många direktsända TV-matcher, höga publiksiffror och de högsta spelarbudgetarna på klubblagsnivå.
Att ta steget tillbaka som stormakt hänger just nu på Damkronornas resultat i VM. Plattformen som SVT ger måste nu användas för att visa bättre resultat än femte, sjätte och sjunde platser, annars blir det återigen mycket ord och lite verkstad.
Så vad kan vi förvänta oss?
Jag tänkte ge er läsare lite insida på de olika lagen och på vad vi kan förvänta oss.
Den nuvarande spelformen i VM innebär att de högst rankade lagen på IIHF:s världsranking bildar grupp A och är garanterade en plats i kvartsfinal samt spel i nästa A-VM. De andra fem lagen bildar grupp B där lag fyra och fem i gruppen bägge blir nedflyttade till VM:s B-grupp, den verkliga mardrömmen.
Vinnaren, tvåan och trean i grupp B får det angenäma nöjet att ställas mot troliga ettan, tvåan och trean i grupp A, d.v.s. USA, Kanada och Finland.
Efter de senaste årens resultat och med tanke på att man har åtta VM-debutanter i laget talar vi om bragd ifall Sverige lyckas nå medalj eller enbart spela om medaljer.
Men det kan gå och mina tankar om hur får ni i nästa blogginlägg.
Må väl mina vänner.
